Dansantakossan

Igår blev jag glad och lite fundersam.

Jag höll på att kliva på en nässelfjäril! Hon låg mitt på vägen! Jag tog upp henne. Hon var så seg och trött.
Jag satte henne på ett träd vid Järntorget.
Hon kröp in för att lägga sig och sova till våren.



En tanke slog mig.
När min kära farmor gick bort, så hände nåt.
När vi satt och drack kaffe efter minnesstunden, så från ingenstans så kommer det in en nässelfjäril till oss.
Det blev en konstig känsla i rummet. Det kändes så skönt och mina ögon tårfylldes.
Då förstod vi att det var Farmor som var med oss.

Kände detsamma igår när jag hittade denna fjäril. Detta var också en nässelfjäril.
Och hur vanligt är det att man hittar en fjäril sista november??

Saknar min underbara farmor varje dag!
Det känns extra tungt nu när jag bor i Örebro. Tänk så ofta jag hade kunnat träffa henne om hon hade levt! Vi hade bott så nära varann!

Hon är min förebild!

ÅÅÅ vad det känns tomt utan henne! Inga brev längre... inga samtal och inga köttbullar. När hon skrattade så skrattade hon med hela kroppen! Hon guppade upp och ner och man blev så himla glad!

Hon blir aldrig glömd!