Smilla på vift...
Igår var Viktoria här en sväng... Vi gick med hundarna och Smilla var lös som alla andra dagar!
Allt var frid och fröjd. När vi kommer hem igen så står vi på gårdsplanen och pratar lite skit. Och jag vänder ryggen till i max 20 sekunder!
Sen är hon borta....
Jag ropar och ropar... Ingen Smilla kommer.... Jag börjar få lite oro i magen.... Jag går ut på hygget och ropar... Ingen Smilla....
Hon kanske har gått ner sig i bäcken! Fastnat i en gren eller nåt... Så fort fort ta sig dit! Ingen Smilla.... suck...
Jag häver mig ut på grannens åker... Ingen Smilla... Men då ser jag nånting svart på låååångt avstånd.
Jag börjar gå ut i leran... Och jävlar var blött det var!!!
Nu fattar jag varför det inte är vårbruk än...
Men någon Smilla hittar jag inte! Jag ser att grannens köttkor, ser nåt... Så jag klaffsar dit! Men ingen Smilla! Fan! Nu börjar paniken komma!
Jag ringer till Pappa Kalle! Han tar bilen och börjar leta! Nu har Smilla varit borta i nästan en timma...
Jag har skrikit mig hes och vänder om för att gå hem och dricka vatten! Svetten rann om mig....
jag svor över mig själv... VARFÖR hade jag inte satt på henne västen!??? Där finns ju mitt namn och mitt telenr. Ifall någon har hittat henne...
När jag kommer hem så ser jag nånting svart.... Va fan...
Där satt hon.. Min lilla skrutta! Mitt på gårdsplan och väntade så fint! Lerig och glad!
Puh!!! åå, så glad jag blev! =) massa pussisar och kramisar! Sen in med henne i duschen!
Jag såg ut som fan! Hade lera upp till knäna! 
Hum....
aja, tur man är van att se ut som fan! ;)
Mina byxor var inte allt för vackra....
Men tur att jag hade arbetsbyxor på mig! På landet kan man ju gå i det jämt! :D
