Tack...

Tack till alla ni som har skrivit till mig, som har ringt och smsat mig!
Tack för era fina ord!
Tack för er omtanke!

Ibland är ord överflödiga. Du kom bara hit... Jag blev sjukt förvånad, väldigt smickrad och glad. Jag kände hur jag rodnade... Du satt i soffan, jag låg på din mage, hörde ditt hjärta slå... Jag kunde inte kämpa emot mina tårar längre...
Tack till Dig... Mina tårar rann ner i ditt knä. Du sa inte ett ord... Bara höll om mig.... Smekte mig.... Jag kände trygghet. Kändes som inget kunde hända mig!





Jag försökte hålla kvar den känslan när jag kom till jobbet idag... Det gick sådär... När jag hade bytt om, så låste jag in mig på toan och grät en skvätt...

När jag kommer ner till min kassa, så grät jag en skvätt till.

Mina kollegor förstod att jag mådde skit.... Jag grät lite hur som.... Helt plötsligt så kom tårarna... Men jag orkade inte skämta bort dom...

Jag torkade dom och sa till kunderna att det är en jobbig dag. Dom flesta sa inte så mycket medan andra såg sura ut... Jag orkade inte bry mig!





Ju mer tiden gick ju bättre kändes det. Jag grejjade med blommor och hyllor. Lyfta, bära, och dona. Kändes bra att ha lite att göra...

Det var lite folk idag och det kändes skönt. Att verkligen kunna ha koll på vilka som kliver in.

Imorrn ska jag prata med säkerhetschefen... Ska bli intressant att se vad som kommer hända nu.... Jag vill bara att allt ska bli bra och jag vill veta vad som händer om han kommer tillbaka!


TACK till er!