Dansantakossan

Att vara egenföretagare är inte alltid så enkelt. 

 

Att sedan vara kvinna och egenföretagare är inte enkelt överhuvudtaget. Ja, jag vet. Jag kommer få as mycket skit över detta nu. MEN! Detta måste fasen lyftas! Det är viktigt. För kommer vi nånsin få det jämställt och bättre villkor om vi inte pratar om det? 

 

 

Det är känt sedan länge att kvinnor har lägre lön trots likvärdig utbildning som en man. Varför? 

Ja, bra fråga....

Jag har inga svar på det tyvärr.

 

När jag startade eget så fick jag inte så mycket glädjerop som jag ändå trodde jag skulle få. Jag trodde nog ändå att folk runt mig skulle se att min dröm jag haft i 15 år äntligen skulle bli verklighet. Men icke...

Ingen såg det jag såg.

Istället såg människor alla hinder och negativa sidor med företagande. 

 

Jasså? Är det? Du driver ju eget och har gjort det hela ditt liv, men du påstår alltså att en anställning är tryggare? På vilket vis? Chefen har all "makt" över dig. Chefen kan säga upp dig när som helst och då står du där på bar backe. 

Men såklart, du är ju en man och jag kvinna. Såklart måste det vara tryggare för mig med en anställning.... 

 

Jag har såklart inte en aning om vad jag ger mig in i. Jag har inte gjort detta förut. Ja, det är svinläskigt och skit nervöst. Men min passion driver mig framåt. Att jag faktiskt kan få göra det jag VILL! Slippa fråga om lov och försöka sälja in bra ideér med bra argument för människor som ändå inte är tillräckligt insatta i det jag pratar om.

För första gången nånsin så får jag prova min grej! Mina köksluckor är fulla av postits med ideér som jag vill prova. Mycket inom dans. Några har blivit succé och några gick inte alls hem. Sånt är livet. Nu är det tyvärr en pandemi som står i vägen, och jag kan knappt bärga mig tills den är över. 

 

"Hur ska du klara av det här? Ska du driva ett företag?"
Ja, tack för ditt stöd? Eller vad ska jag svara? Hur ska jag veta vad jag klarar av innan jag ens har provat? Om flera miljoner människor klarar av att driva ett företag så måste jag prova. Om jag inte lyckas så är det väl bara att lägga ner? Det är inte svårare än så. Har man inte provat så vet man inte hur det går. 

Jag vet att jag hittat tre grenar som jag brinner för, och jag måste få testa. Följa mitt hjärta och min magkänsla. Få kasta mig ut och testa! 

Såklart är jag livrädd mellan varven. Jag panikar sönder och undrar vad tusan det är som händer. Det är då man ringer. Jag ringer dom där människorna som kalvar upp ärmarna och ger mig en örfil och ba: HALLÅÅÅ!!!??? Sluta!! Du måste börja tänka som en man! Ta för dig! Göm dig inte! KÖR BARA KÖÖÖR!!

 

 

När jag inte tror på mig, så gör dom det. Såna vänner behöver man!

 

Att vara just kvinna och möta män är tuffare än jag trodde. Att ständigt bli utsatt för patriarkatet som formar oss omedvetet, för att det bara är så... 

Att få frågor som män aldrig skulle fått, att ständigt bli misstrodd och dubbelkollad, endast för att man är kvinna är lite som att pissa i motvind... 
Ibland tar jag ton och ifrågasätter: Om jag hade hetat Peter, hade jag fått samma fråga då. Ofta blir det tyst och för att sedan skrattas bort... 

 

Jag har börjat följa kvinnliga företagare på sociala medier. Där finns det en attityd som är helt fantastisk. Dom lyfter varann, peppar och hejjar på. 

Jag lär känna dom och börjar få ett nätverk. Nätverk är viktigt och är en bra grej. Man vet aldrig när man  behöver råd.