Osteopat besök!

Jag var hos min osteopat i torsdags. Fick en riktigt tuff behandling. 

Han gick igenom hela kroppen på mig. Allt från nacke till höft. 

Äntligen så börjar eländet vända. Jag ska tillbaka i augusti och få mer behandling. 

Jag går hyfsat rakt nu men är öm i kroppen. Kan inte riktigt bära än och orkar inte vara igång en hel dag än. MEN! Det är liiite bättre iaf! Jag är såååå tacksam över att det finns kunnigt folk när läkarna sviker! 

Läkarvården kan inte alls. Det är så sorgligt när det blir så. 

Nu håller vi tummarna för att det blir bättre! 

Faller mellan stolarna

Jag faller mellan stolarna. 


Igår ringde min läkare och berättade att han inte kommer förlänga min sjukskrivning eftersom jag är arbetslös numer. 
Det finns ju jobb som jag klarar av. Han tyckte att jag skulle jobba som receptionist.
 
Jaha, okej. Så jag ska alltså halta omkring på ett jobb, gråta när ingen ser? 
Jag får knappt på mig strumporna själv! 😱

Vem anställer någon som har så jävla ont att hon ibland måste kräkas? 

Vad lever vi i för jävla system? 

Jag har varit sjukskriven i en månad nu. Och inte ett enda öre i sjukpenning får jag. Hur ska jag nu klara av hyra och mat? 

Jag känner paniken komma och jag vet inte vart jag ska vända mig. Vet ni?? Jag behöver hjälp nu. Nu. Nu. Nu. 

Jag kan alltså inte ens ha ont längre, får inte bli frisk. Utan jag ska ut och jobba! Läkarna är verkligen dumma i huvet! Sjukvården gör ingenting! Dom vet inte vad det är för fel på mig. Så dom lägger ner. Friskförklarar mig fast jag inte kan stå på benen!
Fan vad trött jag blir! 

Hur ska jag nu bli frisk fort? Jag är ju totalt sönder stressad av allt detta!! 😢

1månad med värk

Hej på er kära läsare! 
Jag känner att jag behöver skriva av mig och även finna råd. 
I en månads tid nu har jag gått omkring med ryggskott. Läkarna vet inte vad som ska göra.  Jag kan knappt gå, sitta eller ligga. Idag fastnade jag i soffan i 8 timmar! Inte ens tvn klarade jag av att sätta på! Jag låg och grät och kikade i taket. Mycket vackert med vitt tak... suck.. Jag kanske skulle måla olika figurer från min barndom i taket, som hos tandläkaren ni vet.
 
Jag håller på att tappa greppet. Jag orkar inte orka längre. Mitt mod rinner ifrån mig och jag känner en hopplöshet större än nånsin. 
 
Jag fick även gå från mitt arbete. Pga ryggen. Därför ringde försäkringskassan mig igår för att berätta att jag inte kan få någon sjukpenning, eftersom jag inte har något jobb. Jisses allstå, så nu börjar häxjakten efter min läkare som måste skriva världens utförligaste intyg på VARFÖR jag inte kan jobba. 
Handläggaren som jag pratade med förstod inte att jag inte kan ta på mig strumpor, men jobba skulle jag tydligen klara av. Heja heja, vilken klok dam! 
 
Jag har en sån sjuk smärta. Jag orkar inte ha ont längre. Jag kan inte dammsuga, diska eller något. Mina kära voffar kan inte bo hemma då jag inte klarar att ta hand om dom på bästa sätt. Ensamheten som infinner sig är fruktansvärd!! Hopplösheten växer och paniken kommer. Vad ska jag göra? Vart ska jag vända mig? Hur ska jag klara av detta? När vänder det? Frågorna är så många att jag kippar efter luft. 
 
Folket säger, upp med hakan, se ljuset i tunneln, kämpa, någpn gång tar det slut. 
Ja, kanske är det så, men det är så sjukt svårt just nu att se det där ljuset. Ljuset har brunnit i en månad! EN MÅNAD!!! Hur länge kan ett ljus brinna? 
Mitt psyke orkar snart inte mer. Jag är trött, så vansinnigt trött. 
Min värk sätter sig i mitt huvud. 
 
Att ha ont i ryggen är inte bara lite värk, det sätter sig i hela kroppen. Mina ben domnar, mina armar domnar, värken i ryggen strålar ut i hela kroppen. till bröstet, till magen. Huvudvärk är min vardag just nu. 
 
Läkaren ger mig piller och sjukgymnastik. Än så länge med föga resultat.  Jag vet inte längre vart jag ska vända mig. Jag står handfallen. Känner mig så kass, liten och värdelös. Smärtan äter upp mig inifrån. Långsamt bryter den ner mig i atomer. Äter mina celler, äter mitt pigga, glada humör, förgör mig. Driver ut livsglädje och energi. 
Smärtan bosätter sig inom mig och skapar ett mörker, en tomhet. Jag kämpar emot genom alla möjliga vis. Men just nu är jag så ledsen. Sliten, trött, utmattad, orkeslös. 
 
Ska försöka få lite sömn nu, men vet nog hur det blir. Blir en bok tills solen stiger. Jag sover när kroppen inte orkar mer. Vaknar och får rulla ur sängen. Fy sjutton alltså! 
Läkaren ska ringa imorrn bitti, hoppas på mer svar och mer hjälp. 
Detta är fruktansvärt. 
 
 
 
Bloggerfy Splinx