Melankoli

En vän till mig hörde av sig. Undrande vart jag tagit vägen. 
Ja, vart har vägen tagit vägen? Vart har vägen fört mig? Jag vet inte riktigt. Inget twittrande, instagrammande eller bloggande på en halv evighet. 
Jag finner inga ord längre. 
Jag älskar att skriva, att känna tangenterna, höra dom. 
Men nu finner jag inga ord längre. Bokstäverna är bara kaos. Mitt huvud är kaos. Mitt liv är smått kaos. 
 
Jag pluggar fortfarande utan CSN. Vilket gör mig sjuk. Stressen är ett faktum. Mitt välmående existerar knappt. Sover oroligt, äter dåligt och orken har flytt till Bahamas eller nåt. Mitt humör är kasst. Senast idag fick en god klasskompis en känga av mig! Fy fan vad ångesten kom då. Jag bad om ursäkt och ville bara sätta mig ner och gråta. Jag som alltid är så glad och positiv. 
Jag ser de små varningsignalerna. Väggen. Som jag sprang in i med full kraft för 2.5 år sen. 
Vill inte dit. Jävla CSN att bråka med mig hela tiden. 
 
Skolan skrev intyg åt mig, men det intyget var tydligen inte giltigt! Blir så trött! Jag pallar inte! Låt mig få pengar så jag  kan börja slappna av och koncentrera mig på mitt pluggande! 
Vill inte hoppa av, skulle vilja klara av detta och gå vidare. 
 
SItter här och lyssnar på Maggio. Vilka texter den kvinnan får ur sig alltså! Melankoliskt. Hon är riktigt bra. Passar bra en kväll som denna. 
 
Idag när jag kom hem så stod min kyl öppen! Yey! Passar ju en pank student perfekt! Har en ketchup och tre ägg kvar typ. 
Fan. 
Jag har inte fått lön på två månader, så ni kan ju tänka er hur bra jag har det. 
 
Jag ska inte gnälla. Men ibland får man väl lov att göra det? 
 
Jag saknar kossorna. Dom är så kloka. Lugna. Mysiga. Vackra. Rofyllt. 
Jag behöver landet känner jag. 
Skulle kanske skaffa mig en fet ponny att ta hand om. Jag behöver få jobba fysiskt. Kämpa lite. Slita lite. Ösa skit. Känna doften av djur, mat, hö. Kärlek. Gå upp i ottan i mörkret. Frysa benen av sig. Komma ut till djuren. Kramas, ge dom frulle. Kärlek. Myspys. 
 
Jaja, som sagt, så ska man ju inte gnälla. "Det finns ju dom som har det värre" Orden ekar i mitt huvud sedan barndomen. 
Jo jag vet. Alla som är på flykt osv. Det är förjävligt. 
Men ibland är det svårt att tänka på alla andra när man själv inte är på topp. 
 
Jag har aldrig hatat siffran 45 så mycket som jag gör nu! 
45 mil. Det är alldeles för långt. 
Den stora trygga famnen. Få höra att allt kommer ordna sig. 
 
Nu får det vara slut på gnället för ikväll, nu ska jag återgå till pluggandet. 
 
Jag kanske skulle försöka få igång mitt skrivande lite igen. Kanske kan det hjälpa att få ner lite tankar om elände och rosa luftslott? 
Allt är ju inte svart eller vitt. Jag har ju en hel del rosa i mitt liv med. 
 
 
 
Tack för ikväll 

EM i Brande

I helgen var vi till Danmark på Pulling EM! 
 
Jag hade kvalat dit men efter många timmar i verkstan så insåg att vi att vi inte skulle hinna. 
 
När klockan var 3 på fredags natten så kastade vi in handduken. Vi orkade inte mer. Vi skulle inte hinna klart. Vi sov två timmar och sen åkte vi över till Danmark. 
 
 
 Här står hon. I verkstan. Isär plockad. 
 
Ja, det sved så in i bomben att åka dit utan traktor. Men vi gjorde det bästa av situationen och hade det trevligt ändå. Helgen var grym! Mycket morrande från motorer och mycket rök. Solen sken på lördagen men tyvärr så kom regnet på söndagen. Men det var ändå varmt och skönt. 
 
 
Pulling när det är som bäst! Rök! 
 
 
Denna maskin är något speciellt! ALLT är helt perfekt! Helt galet!!! 
 
 
Hehehehe!! Picknick? ;) 
 
 
Om man lyfter av motorn så kan man vara med i en klass till och tävla! 
Green Monster Pulling Team från Tyskland! Dom är riktigt vassa! =) Krom och V12:or, behöver jag säga mer?!? MUMMA!!!! :D 
 
Nu ska traktorn byggas om, så jag vet vart jag kommer hålla hus i vinter. Nästa säsong kommer vi vara vassare än någonsin! Då ska vi till EM! Vi ska stå på startlinjen!  =) 
 
Let´s Pull! 
Bloggerfy Splinx