Simning

Jag har alltid gillat att simma. Problemet har varit att när jag bodde i sörmland så var de bägge simhallarna stängda för renovering. 
 
Men nu så har jag gångavstånd till simhallen vilket gör att jag är där ofta och simmar. 
 
Jag tog tag i min simning igen på allvar i slutet av oktober. Det var ren smärta att börja igen. Jag orkade ingenting. Kondisen var på noll, trots löpning under sommaren och hösten. Min styrka var inte som väntat och jag blev så besviken på mig själv när jag insåg hur jag sumpat min kropp så mycket! 
 
Men jag ville inte ge upp. Jag visste att kylan, snön och isen var på intågande och då springer jag inte.
Att springa på löpband på gymet? Jo, visst kan jag göra det. Men helt ärligt så är jag livrädd för gym. Alla är så uppumpade, vassa och duktiga. Jag vet inte ens hur maskinerna funkar. Jag har aldrig varit på gym. Jag vill boka ett pass med en PT så jag får en genomgång och ett träningsschema. Men jag är alldeles för rädd. 
 
Så jag söker mig till bassängen där jag vet hur man gör. 
Jag började med ett besök i veckan, men började sakna bassängen mer och mer. Så nu är jag där minst tre gånger i veckan. 
Jag satte ribban högt direkt och började på 1000m. Jag lämnade inte bassängen förrens jag nåt mitt mål. Oavsett om det tog över 60 min, vilket det gjorde vissa dagar. Nu simmar jag 1350m under 45 min.  
Jag håller mig till dom metrarna ett tag och flyttar fokus till styrka och teknik. 
 
Jag är ju inte ensam i bassängen utan det är ju annat folk där. Man lär sig rätt snabbt vilka som myssimmar och vilka som tränar hårt. Idag pratade jag med en kille som är där för att träna hårt. Hans teknik är grym så jag frågade efter lite tips och ideér. Jag fick en del bra tips, så imorrn bitti blir det att gå upp tidigt och hänga på låset till poolen. Då kommer jag förmodligen vara helt ensam och kan njuta av tystnaden och av lugnet. 
 
 
 
 
 
Nu när jag simmar så känner jag inte samma trötthet och seghet, som jag gjorde i början. Nu känner jag verkligen att det ger resultat. När jag glider ner i poolen nu så är jag kompis med vattnet. Jag värmer de första längderna och ökar tempot stegvis. jag känner verkligen hur jag har utvecklats, mina muskler, min smidighet i vattnet! 
Det gäller att inte ge upp! Jag försöker att inte vara ifrån vattnet mer än två dagar i rad. Då börjar jag känna mig rastlös och det börjar klia i kroppen. 
 
 
Vad vill jag säga med detta? Skryta över min prestation? Nej, verkligen inte! Jag vill bara säga till er att inte ge upp! KÄMPA!!! 
För fy tusan vad skönt det är när det ger resultat och man känner i kroppen hur man har ork att göra mer! Jag lägger in styrketräning i vattnet, strech i vattnet och teknik i vattnet. Det är skönt att känna att jag orkar mer! 
 
 
 
 
 
Jag har en stor inspirationskälla som motiverar mig mycket och som ger mig kraft att orka fortsätta. Även när jag bara vill lägga mig i ett bad hemma och äta choklad så får jag motivationen och peppen att gå iväg. 
 
Tillochmed när mensvärken gör sig påmind och man mår som en påse skit, så tar jag mig iväg! Inte när jag har som ondast men sedan. 
 
Att hitta någon/något som peppar och motiverar är en bra idé! En sporre som inte ger sig när regnet faller eller när soffan lockar. 
 
Jag är så glad och tacksam över min inspirationskälla! 
 
 
 
 
Don´t give up! 
 
 

Gott och blandat

Hej på er! 
Nu har det gått sådär lång tid igen sen jag skrev. Jag är verkligen hopplös. 
 
Vad hände med min smärta i magen egentligen? 
Bra fråga! Efter två nätter i förfärlig smärta så försvann den. Jag mår hur bra som helst! Detta är jätte märkligt. Läkarna hittade inget heller, så nu är det bara att leva på och hoppas på att den inte kommer tillbaka! =) 
 
 
 
Julen var mysig och lugn. Jag tog med mig mina flickor och åkte hem till mamma. Julmat, paket och mys. Kvällen avslutades med spelkväll med mina närmaste. 
Myset fortsätter hela vägen in på nästa år. 
 
Jag varvar min ledighet med träning, hundprommisar, filmer, god mat och böcker. 
 
Snön kom igår så lite snöbus kommer det bli med mina voffar. Dom gillar snön, en stund iallafall. :P 
 
 

Sverige i ett nötskal!

Jag är så förtvivlad! 
I fredags var jag tvungen att gå till arbetsförmedlingen och skirva in mig så jag får pengar under julen. 
 
Vi pratar och jag säger att jag inte är så orolig över att finna ett jobb i januari. Jag är ju timmis på mitt gamla jobb och har några krokar ute på vift. 
 
Då säger arbetsförmedlaren att jag INTE ska tacka ja till jobb på timmar! 
VA!? Hon måste ju skämta! 
Nope, hon avråder mig från att tacka ja till jobb när skolan ringer om det inte är 8 timmars arbetsdag! 
Men hallå!? Hur är tanken då? Hur ska jag då kunna få in en fot? 
Hon tycker att jag ska vänta tills jag hittar ett heltidsjobb. Idioti! Jag älskar att jobba! Jag vill jobba! Jag skiter i om det är 4 timmar om dagen! Alla timmar är bättre än noll! 
 
Vem har kommit på detta löjliga system? A-kassan säger nej till ersättning om jag är timmis under 8 timmar/dag. 
Detta är ju sjukt! Då kommer ju fler och fler att sitta hemma och glo i väggen! 
 
Kan någon förklara detta för mig? Detta är helt sanslöst!!! Jag blir så knäckt!!! 
 
Vad ska jag göra nu? Hoppa av A-kassan och chansa på att jag får ihop timmar ändå? Njaee, det är en aning osäkert tycker jag! 
Ska jag ta A-kassa och säga nej till timmar? Öh, NEVER!!! 
Så just nu sitter jag i ett moment 22! 
 
VAD SKA JAG GÖRA!??? 
 
 
 
 
Bloggerfy Splinx