Nattliga funderingar

Jäkla skit att råka somna på soffan i 2-3 timmar. Hela natten är ju förstörd! Hur ska jag nu kunna sova? 
Känner mig pigg som vinden utanför. 
 
Känner mig lite sorgsen. Vet inte varför riktigt. Kanske beror det på vintern som kommer. Kylan, mörket, regnet. Kanske beror det på att jag saknar min goa vän som klippte alla band med mig i våras. 
Känner en ensamhet som inte borde finnas. Jag är inte ensam. Men varför känner jag denna dysterhet? Kanske är det en fas? 
Vet inte. 
Kanske är det vetskapen om att helgen blir ovanligt lång, ensam och trist? Ingen kärlek. Bara jag och mina dammråttor som ska slåss. 
Kanske är det för att min bil är paj så jag inte ens kan åka och handla? 
 
Det är helt tyst runtomkring mig. Alla sover. Inte ett ljud hörs. Känns som jag sitter i ett vaccum. 
 
Imorrn är det onsdag. Våran träningsdag. Men nu är det över. Ingen mer dans för mig. Inte alls. Jag kommer inte leta ny partner. Orkar inte. Inte efter sveket. Inte efter det beteendet. Jag är värd så mycket mer än att bli behandlad på det sättet. 
Jag behöver inte ta sån skit. 
 
Detta mörker som kommer med hösten är lika jobbigt varje år. Jag bli trött, gnällig, tjurig. Jag behöver sol för att må bra. 
Ljuset, värmen, skratten och glassen. 
Höst och vinter tar kål på  mig! 
Hur ska jag klara denna vinter? Denna vinter känns extra tuff. Du finns i mitt liv, men så långt bort. Nätterna blir så mycket längre. Veckorna blir ännu längre. Helgerna är så korta. Mörkret gör det jobbigt att vara ifrån dig. Kommer vi klara vintern? 
Klart vi gör säger vi. Men hur kommer det bli? Snöoväder och blixthalka gör att vi inte kan ses. Tåg som är inställda, vägar som är avstängda. Snöjour som ställer till det. 
Mörker som vill sluka oss. Äta oss. Kväva oss. Hur många blommor blommar under vintern? Mina tomatplantor har gett upp. I helgen ska de få sin sista vila. 
Kommer vi blomma hela vintern? Kommer vi överleva frostens attack? Kommer vi överleva de isande vindarna? Snöstomen och alla mil ifrån varann? 
Dessa prövningar alltså... aldrig tar de slut. 
 
När börjar Svensson livet? Börjar det någonsin? Där livet lunkar på utan större incidenter. Skulle vara skönt om det bara fick lunka på ibland. Måste allt hända på en och samma gång? 
 
Besked efter besked når mig. Kanske bättre att bosätta sig på polarisen utan telefon, sociala medier och annat skit som bara vill ställa till det. 
Längtar efter min gård. Den skulle kanske bli mobilfri? 
Sitta på knä och rensa ogräs i landet. Ge mina djur mat. Klippa kor. Ligga i halmen och pussa på fåren. Plocka ägg och prata med rådjuren som pallar mina äpplen. 
Jag behöver lugn och ro. Min oas. Gå ut i trädgården på morgoen. Känna solen. Höra koltrasten. Känna frid. Staden är inte bra för mig. 
Men kanske 2 år till. Sen har jag kanske hittat mitt paradis på jorden. Tillsammans med dig. Tillsammans kan vi driva vårt lilla lilla ställe. Bruka vår jord och svära över väder och vind. 
 
 
 
Men tills dess får vi drömma och kämpa. Njuta av nuet. Att vi faktiskt kan bada hur länge vi vill hos mig. Vi behöver inte bära ved. Njuta av våra sovmorgnar. 
Har en känsla av att du kommer finna mig ute hos djuren på lördagsmorgonen om 5 år. Jag har ju så svårt att hålla mig ifrån dom. Smyga upp, låta dig sova. Gå ut och mätta de hungriga magarna. 
Smyga in och ge dig kaffe, eller så kanske du hinner före. 
När jag är ute i lagårn så har jag en förmåga att fastna där. Haha! 
 
Nehe, dags att ta mina drömmar under armen och gå till sängs. Kanske läsa lite? Känner ingen lust till det. Känner en oro, rastlöshet, en stress? Varför? 
 
Dessa frågor alltså! 
 
Ge min en shutdown knapp tack! 
 
Natti natti där ute! 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: