Dansantakossan

Ligger i soffan. Tröstäter chips. Känner mig som en kass människa. Känns som att ingen har plats för mig. Jag vet att det inte är så. Men mina vänner fredagsmyser ikväll med sambos osv. Då finns det ingen plats för det femte hjulet. 

 

Det är pulling i Laholm men jag kunde inte åka med för det fanns ingen plats i bilen... Nehe?!... Suck. 

 

Så här sitter jag i en liten lägenhet och tycker synd om mig själv. Jag som skulle till skåne ikväll, för att sedan åka till laholm imorrn på pulling, för att sedan avsluta helgen i Helsingborg på söndag med massor av mys. Inget av det blir av nu. Känner mig så galet besviken och ledsen. Jag har väl ingen rätt att känna så egentligen men det gör jag. 

 

Jag vet inte om jag är extra känslig just nu när allt rasar runt mig. Vart jag än vänder mig så är det något otäckt runt hörnet. 

Drakar, monster, eld och mörker. Känner mig som en liten hobbit i stora svarta bergen. Ensam och mörkrädd. 

Ibland undrar jag om jag kommer att klara av detta. Kommer jag orka? Kommer CSN att ge med sig? Jag kommer bli tvungen att hoppa av snart om det inte ordnar upp sig. Detta tär något oerhört på mig. Äter inte som jag borde. Sover nästan ingenting. Detta kommer inte bli bra i längden. 

 

Jag hade körprov idag. Moment 1-5. Jag missade den praktiska genomgången på moment 5, så jag chansade mig rakt igenom det. Jag fick godkänt, men det var nog precis... Jag är galet besviken på mig själv! Fy vad dålig jag var! Jag kan så mycket bättre! Jag är glad att jag fick godkänt överhuvudtaget. 

 

Måtte detta elände vända snart. Kan det inte få lugna ner sig snart? Få rulla på. Men nej, alltid är det saket som ska hända. Kan det inte hända något positivt snart? 

 

Usch vad jag gnäller? Vad är det för fel på mig? 

Funderar på om jag skulle lägga mig snart? Ingen idé att sitta och glo i taket. Färgen där har ju torkat för länge länge sen....