Lördag - drömmer
Härliga lördag. Voffarna ligger på var sin sida om mig i soffan och snusar.
Tvättmaskinen brummar och jag har nyss kollat på Bonde söker fru.
Imorse fann jag en liten tjej i min säng.
Hur kan man annat än älska henne?
Jag började dagen med 3km prommis med voffarna. Det var krispigt i luften och alla sov. Inte en själ var ute. Lugnt och fridfullt. Enya kunde vara lös och sprang med sin boll med svansen i topp.
Löven knastrade under fötterna och Smilla hade fullt upp med att döda löven som rörde sig lite grann.
Voffarna upptäckte inte ens katten som låg och trycke vid kanten.
Den kyliga luften fyllde mina lungor med välbehag och energi. Vi ökade takten och fick igång lite puls. Underbart.
När vi kom hem så diskade jag och slog igång en maskin tvätt. Tog fram mina skolböcker och parkerade mig i soffan med frukost och Bonde söker fru. Jag missar det varje onsdag. Jag tränar då. I varje reklam paus så pluggade jag. Så nu är uppgiften till måndag klar. Nu är det bara resten kvar. Vore himla skönt om jag kunde bli klar med allt. Då kunde man fokusera lite mer på den största uppgiften. Teoriplaneringen! Jisses vad tid det tar! Det är så stort!
Jag har som vanligt skyhöga krav på mig själv så jag kommer väl sitta upp till kl 5 i natt om jag nu ska bli klar med allt. Men ska försöka att bara göra det som är närmast i tiden. Författningen till onsdag tillexempel.
Jag älskar verkligen Bonde söker fru. Tycker lite synd om Marcus från Odensbacken. Han bor bara ett par mil ifrån mig. Han har det så kämpigt med sina flickor. Tre som inte kunde komma och en som åkte hem. Jisses, var ska detta sluta?
Samtigt så är det så vackert program. Tv4 visar verkligen upp landsbyggden från dess vackraste sida. Gula fina rapsfält. Ängsblommor och fjärlilar.
Blir så kärleksfull när jag ser programmet. Jag saknar min bonde. När tjejerna i programmet beskriver hur det pirrar i kroppen när de ser deras bonde så tänker jag att det är så jag känner varje gång jag ser J. Varje gång vi ses så känns det som första gången. Jag blir svag, generad, blyg, och vet inte vart jag ska ta vägen.
När han tittar på mig och ler. När han ger mig den där blicken, då faller jag. Faller och faller. Vet inte ens vart jag befinner mig, eller vad som sker i min omgivning.
Han är så fin och fyller mig med så mycket vackert. Han får mig att börja se färger igen. Min värld som var i gråskala har helt plöstligt börjat bli påfylld med lite färg. Trädens gröna vackra blad, rosens röda färg, maskrosens vackra gula. Och höstens brandröda nyanser når mig med full kraft. Allt detta är omgivet av en rosa fluffig ram.
Det tuffa vi har emot oss är avståndet. 45 mil.
Det går knappt att föreställa sig hur långt det är. Att ses en kväll och äta mat går inte. Gå på hockey eller bio mitt i veckan existerar inte.
Det som finns för oss är helger. Dom väger guld i mina händer.
Denna helg är en helg då vi inte ses. Då blir det helt plötsligt långt tills vi ses igen. Kanske kan vi inte ses nästa helg heller.
Det är tufft med distans. Tuffare än jag nånsin kunde föreställa mig. Vi både lider. Men vi kämpar. Kämpar tillsammans.
Tack och lov att det finns telefoner och sms. Lite lättare då. Även fast det kan bli många missförstånd på telefon. Ibland behöver man se varann. Kunna se varandras kroppsråk, ögon. Kunna kramas.
När vi ses så står tiden still. Känns som att allt bara försvinner. Det finns bara han och jag. Lyckan blir total och våran rosa bubbla är magisk.
En gemensam vän träffade oss i Danmark på pulling EM. Hon sa att det syns på flera mils avstånd var vi står i publiken. Det liksom skiner om oss. Haha, jag trodde jag skulle skjunka genom jorden. Men det är kanske så när man hittat rätt.
Jag tror att detta är mannen som jag har väntat på. Jag har känt honom i rätt länge. Det senaste året har jag spanat och kikat på honom. På tävlingarna. Vi har festat ihop, skruvat, pratat och käkat.
Sen kom det en geting. J ville ha min hjälp. Jag hjälpte honom. Blicken jag fick gjorde att jag dog. Jag var fast, förlorad, fångad. Lycklig. Jag trodde aldrig att det skulle bli såhär. Men tänk så fel man kan ha.
Nehe, nu glider jag runt bland mina tankat och fingararna leker över tangenterna. jag skulle ju plugga, var det inte så? Att drömma sig bort får jag göra senare. Måste ju få ordning på pluggeriet. Skulle vara skönt att beta av lite grejjer på den listan. Listan fylls ju på varje dag med saker.
Nu dags för en kopp te och sen djudyka i Trafikförfattningen!
Vi hörs kanske senare!
