Teckenspråk
Jag erbjuder körlektioner på Svenskt teckenspråk.
Men hur kommer det sig att jag kan teckenspråk?
Jo, det är en rätt spännande resa. 2019 fick jag jobb på en transportutbildning för döva och hörselskadade. Jag kunde inte ett enda tecken och kände lite småpanik när jag fick jobbet. HUR skulle jag klara av detta?
Mina kollegor lugnade mig och sa att jag har ju tolk med mig.
Men jag ville ju kunna prata med mina elever själv!
Envis som jag är så började jag fråga tolkarna om tecken. Jag hankade mig fram med papper och penna och egengjorda tecken. Eleverna skrattade och ibland suckade, vadå, kunde jag inte komma ihåg ETT enda litet tecken eller?
haha, nä det kunde jag inte. För dom avnänder ju JÄTTE MÅNGA tecken :P
Vändningen kom när jag träffade en döv kollega. Vi klickade rätt bra och han förstod att jag menade allvar med att jag VILLE lära min teckenspråk.
Lektion 1: Kasta papper och penna och mobil! Nu ska hjärnan få jobba!
Lektion 2: Lär dig alfabetet!
Sagt och gjort! Hem och öva öva och öva. Jag lärde mig alfabetet och började tecka ord som jag såg på schampoflaskor och saker jag hade runt mig. Flaska, badkar, vatten, skylt, väg, bil, glas, tallrik, osv osv osv.
Sådär höll jag på.
När jag sedan började bokstavera ord till mina kollegor så fick jag tecknet för ordet tillbaka. OM det tog tid för mig att säga en mening? Haha, vi skrattade gott åt det.
Men jag krigade på som en galning.
Jag berättade för min chef att jag ville gå på en teckenspråkskurs och att jag hade hittat en intensivkurs på en vecka, som dessutom var förlagd på ett lov, så jag behövde inte söka ledigt. Hon fnös åt mig och sa att jag ALDRIG kommer lära mig så pass mycket teckenspråk att jag kan ha en lektion utan tolk.
Först blev jag ledsen och lite stött. Sen blev jag lite tjurig och omvandlade energin till envishet! Jag skulle allt visa henne!
Jag satte fart och tjatade hål i huvet på mina kollegor och på tolkar som jag träffade. Jag började prata mer och mer med döva elever och dom hade ju änglars tålamod med mig. Dom skrattade ihjäl sog när jag tecknade fel och dom lurade mig att tecka fel, så ett tag gick jag runt och trodde jag tecknade vatten, när jag i själva verkade gick och sa att jag runkade.
HAHA! Vilka minnen. Men så får det vara, det gäller att kunna bjuda på sig själv och verkligen försöka och träna.
Spärrarna började släppa mer och mer och jag slutade tänka så mycket. När jag fastnade på ett tecken så började jag gå runt det och ta den jobbiga vägen istället för den enkla.
Så fort jag hade rast med mina döva kollegor så fikade vi ihopa och pratade om allt möjligt. Jag fick träna avläsning och lära mig nya tecken.
Nu, två år senare så driver jag eget företag där jag ernjuder undervising på svenskt teckenspråk. Jag är så otroligt stolt och lycklig över att jag lärt mig ett nytt språk. Trotts att människor sagt åt mig att jag inte kan, inte kommer klara det osv osv osv.
Jag lyssnade inte. Jag gick mot strömmen och lyssnade på vad jag ville. Jag ville lära mig och det gjorde jag!
Det värsta en människa kan göra mot en annan, är att säga att denne inte kan! Hur kan vi veta vad vi inte klarar av om vi inte får prova först?
Jag har alltid varot blyg och sagt att jag kan lite teckenspråk. Men nu när jag träffar helt okäna människor på Ica, eller kunder som vill ta körkort och jag bara babblar på, så inser jag att jag kan nog rätt bra teckenspråk ändå.
Visst, grammatiken sitter inte och jag kan inte prata lite snabbt som de döva. Men jag ligger och flåsar i nacken nu. Förut satt jag på en egen ö och fattade noll. Nu är jag iallafall på samma ö, visserligen i strandkanten, men jag nöjd.
Jag utveckas hela tiden och jag blir alltid ärad när jag får använda mitt tecknade och att ni faktiskt förstår vad jag försöker säga.
Hade du frågat mig för två sedan så hade jag skrattat rakt ut om ni frågade om jag inte skulle ta och starta eget och specialisera mig mot döva.
Men idag är det sanningen jag lever i. Körlektioner och risktvå kan ni få på teckenspråk. I höst kommer jag även kunna erbjuda riskettan.
Min utvecklingskurva har bara börjat, för bättre ska jag bli! :D
Tack för att just du ville läsa min historia!
Vi hörs och syns! =)
